Vassbäcksklippan 2011
intervju med Torbjörn av Helena Heijdenberg
Torbjörn, är du överraskad av att få utmärkelsen?
Ja det är jag, Calle som utser utmärkelsen hade bett mig tillverka en skylt med annat namn på för 2011.
Calle nämnde i nomineringen en del saker som låg till grund för att du fick Vassbäcksklippan, bland annat att du var jubilar, vad menade han?
Jo han syftade på att jag just fyllt 50 år och att jag levt alla dessa års somrar i Vassbäck. Men det ligger nog fler saker bakom. Jag och min fru Åsa, som bör ha del av utmärkelsen, har ju sedan starten arrangerat vårt Triathlon Vassbäcksklassikern i många år.
Varför kom du på något sådant, när man istället kan ta det med ro och läsa en bok.
För mig är det viktigt att vara ute och röra på sig. Förr var jag väldigt aktiv inom fotboll och behövde efter den karriären för egen del ett mål med träningen och ett triatlon jag var med på en gång gav mersmak, det skulle vi kunna ha här i Vassbäck, tänkte jag. Men det var tänkt att det inte skulle vara någon tävlingshets, alla skulle kunna vara med. Men om man nu vill tävla så är det ju inte mot reglerna, men mest skall man i såfall tävla mot sig själv, tycker jag. Roligast är att se barnen, de har mer den inställning vi tänkte på när vi startade aktiviteten.
Också var det Strandkampen mot Kuggaviken, hur tänkte du där?
När jag var en liten pojke så fanns det en härlig farbror som hette Kalle i Kuggavik. Klockan 12 varje dag stod han i blå overall och skepparmössa och blåste igång spelet på fotbollsplanen. Vi killar kom cyklande från Kuggavik och Vassbäck och spelade fotboll, sedan gick vi och badade tillsammans. På så sätt fick jag en massa kamrater, en del som jag har kvar än idag. När jag och mina släktingar sedan fick egna barn ville vi de skulle ta sig till Kuggaviken och träffa andra barn och spontanspela fotboll och få kompisar, som jag en gång. Men så fungerar det inte längre så jag tänkte att en strandkamp skulle kunna vara en kul grej för att få igång fotbollen. Konceptet utvecklades med vuxengrenar och på så sätt var ju hela familjer engagerade. Idén med strandkamp mot Kuggaviken var lika mycket en tanke om att lära känna varandra, som att ha en motståndare i matcherna. Vi får se hur dessa kamper utvecklar sig, det var inte mycket intresse som visades från Kuggavikens sida 2011. Men det viktigaste är fortfarande att ungdomarna får en kul aktivitet. Kanske tar det nya former framöver?
Vassbäcksbladet, din idé också?
Jag har länge varit med på Vassbäcks badförenings styrelsemöten och tyckt att för få gör mycket för många. Med information om föreningens aktiviteter så tror jag att det kan sprida sig ett utökat engagemang och förståelse för att det bidrag man ger i årsavgift kommer till användning. Första bladet från 2007 var inte i klass med de som på senare år gjorts, nu är vi också ett annonsblad så kostnaderna för tryck och distribution finansieras på ett bra sätt. Meningen är också att alla som går på aktiviteterna skall ha chans att få syns på bild eller i text. Jag tror det bidrar till att popularisera våra aktiviteter och ökar sammanhållningen och kamratskapen.
Varför blev det Vassbäck för dig?
Mamma och pappa kom med mig i en barnvagnsinsats en vecka efter min födsel maj 1961 så man kan säga att jag är helt uppväxt i Vassbäck. Familjen Sund har alltid trivts fantastiskt i Vassbäck och de flesta helger och lov har vi varit här. Pappa besökte sin chef på Boråspolisen, Gösta Andréns sommarstuga i Vassbäck i mitten av 1950-talet och föll direkt för landskapets skönhet. 1956 köptes en liten stuga på berget som pappa Berndt och mamma Ulla sedan byggde ut i etapper, anlade gräsmatta som man spelat mycket fotboll på.
Vi är ganska många nu som har sommarstuga och bor i Vassbäck som har dessa Sundare som anfäder
Ja verkligen, jag är ju ett sladdbarn och du och Barbro var ju tonåringar när jag föddes, och vi har ju även mamma Ulla kvar hos oss. Helena har det gamla huset på Åsa Aspväg, jag har ett intilliggande hus, syster Barbro har ett hus och hennes tre barn har också var sitt sommarhus. Syster Barbro och hennes man Jan har flyttat hit permanent efter pensionering.
Har du också tänkt flytta hit någon gång?
Min familj bodde här ett tag år 2002 mellan jobb i Oslo och innan vi fick jobb i hemstaden Borås, så vi fick känna på det. Åsa och jag har pratat om att tillbringa mer tid i Vassbäck framöver, men än så länge vill vi bo i Borås och pendla till Vassbäck på lediga stunder. Men man skall aldrig säga aldrig.
Vad är bäst med Vassbäck?
Jag vill nog säga att det är naturen, vara nära havet, gå vid klipporna, se på utsikten, allt detta ger mig ett välbefinnande. Man gungar sin själ i en hammock, känns det som. Också är det en naturlig mötespunkt för oss släktingar, nu när nästan alla är här tillsammans. Jag älskar också att bada, simma och dyka, åka ut med båten till Nordsten, Älmö och de andra härliga öarna. Lägga nät och dra upp krabbor. Havet är för mig frihet. Jag gillar Freadals trädgårdscafé, vår nya webbsida vassbäck.se och vår härliga bastu också. Med tiden får jag också säga kamratskapen som vuxit med våra föreningars aktiviteter.
Du gillar att basta också eller hur?
Det har jag alltid gjort, men jag tycker att vi kan prata om en tid i Vassbäck före och efter Vassbäcksbastun. Vi är ju 50 andelsfamiljer som tack vare bastun lärt känna varandra mycket mer. Jag ser fram emot varje bastubesök och samtalen och mötena som sker där. Jag var länge engagerad i styrelsen och det var en härlig tid, men nu får andra ta vid. Mina engagemang kan bli alltför många och jag måste sovra bland uppdragen.
Vad finns i dina tankar om Vassbäck i framtiden?
Vassbäck har stora naturvärden och jag tror att människorna vill bo i Vassbäck för att det är så fint som det är och inte så exploaterat som på andra kustområden. Å andra sidan kan man inte stoppa utvecklingen, många vill flytta hit permanent, det kommer bredbandsbehov, vägarna asfalteras och får gatuljus. Tillsammans kan vi forma det framtida Vassbäck, men det viktigaste jag ser framför mig är att området utvecklas varsamt med tiden och att vi får fler och yngre som engagerar sig i våra föreningar. Jag kanske kan uppfattas som ung med mina 50 år, men vi behöver ungdomar som är betydligt yngre. Detta sagt utan att vilja kicka våra trotjänare, de har gjort och gör fina insatser men vi behöver förnya oss. För egen del hoppas jag att mina barn Kajsa och Oskar också i framtiden vill följa med sina föräldrar till Vassbäck och forma sina vanor. Avslutningsvis hoppas jag att vi får en bra sommar 2012 och att alla får vara friska och njuta av allt härligt vi har i Vassbäck.
Något som inte många vet om dig?
Jag har guld, silver och brons i junior SM i fotboll med Elfsborg. Jag tar ner många träd med min motorsåg jag fick i 50-årspresent. Vill ni ha hjälp med det så hör av er, vi vill ju alla ha utsikt.